Gårdagen var bra, föräldrarna firade silverbröllop tidigare i veckan och ville hitta på något med "hela" familjen så det blev femkamp på liseberg! 

Brorsan bor i Stockholm så det var bara systrarna (och deras partners) under dagen, vi började med en drink på stjärnornas krog och delade upp lag samt beslutade vilka spel vi skulle köra på. Helt ärligt så är varken jag eller min syster som var i mitt lag inte lika tävlingsinriktade som de andra men det var trevligt ändå, även om jag inte vann nåt hehe.. Jag och min pojkvän hade köpt åkband, trots det tvielaktiga vädret, men vi åkte inte så jättemycket- båda hade exakt samma åkattraktioner som vi alltid åker (vilket var till min förvåning men det är ju bara smidigt!) 

Och så fick jag honom att åka shanghai för första gången och han verkade gilla den. 

Dagen var alltså mys, fick umgås med syskonen och vara på liseberg med kärleken 

10/10

          Mästaren på klon!         

Gick spontant fram till hus o hem-hjulet och vann en stjärnvinst! Man får ju välja vad man vill då men de har så mycket bröt så jag bara tog en mixer- vann nåt iaf! 

Har ni någonsin köpt något och varit super förväntansfulla över allt man kan göra med den? Det hände mig idag, hittade en sketchbok som verkade perfekt för de dagliga-upplevelser-illustrationer som jag vill börja lägga upp här, problemet är bara att majoriteten av sidorna var skruttiga/vikna och det går helt enkelt inte.
Ville så gärna sätta igång med tecknandet o nu kommer det inte bli av förrän jag har bytt ut den imorgon, rip.
Många tycker säkert att det bara är att teckna i nån annan bok men då uppstår bara en känsla av obehag och "felhet" för min del. Kan liksom inte använda en bok som inte matchar mitt ändamål.
Vad är poängen med detta inlägg? Dels att skriva av min frustration men också att ge inblick i hur en person med högfungerande autism upplever saker och ting- hur något som kanske verkar litet och ovikigt för dig får mig att bara vilja rulla runt på golvet och skräna. Kommer att skriva ett lite längre inlägg om uppväxten med autism och hur man lärt sig att hantera det men det får bli till ett senare datum.
Ha det fint folket.

Här är alltså boken som skulle bli bra men blev fel

Edit: Det tog två hela dagar innan jag fick det bytt, jösses vad det schreechade i hela min existens men nu är det gjort <3

Ja, som jag skrev tidigare så skedde en liten incident under helgen. Det började med att ett litet område av min arm blev röd och började klia vilket jag bara played off som lite eksem och tänkte inte mer på det.

Men under kvällens gång så spred det sig och min hud blev alldeles rödprickig och svullen, skickade en bild till mamma som sa att det såg ut som loppbett så antog att hon hade rätt och sökte ingen vidare hjälp (även om jag uppenbarligen borde men lätt att vara efterklok!) 

Bristen av märken på min pojkvän efter att ha spenderat en hel natt tillsammans gjorde oss misstänksamma, borde inte han ha bett också? Så till slut ringde jag 1177 och de föreslog att vi åkte in till jourcentralen (enda som var öppet) och fick därefter hjälp där. Tog sin tid innan svullnaden försvann dock och varken jag eller läkaren vet vart min reaktion kom ifrån så jag kommer vara paranoid livet ut.

Men utöver det så illustrerade jag hela upplevelsen av händelsen!

 En timme senare:

Bye

Detta inlägg kom lite senare just för att jag antingen har varit på jobb eller så har syrran haft min dator (hon lånar den för skolarbete) men nu har jag lite för att skriva innan hon beger sig till skolan. 

Kommer antagligen dela upp inlägget i två för en del hände.

Jag skrollar igenom mina anteckningar på mobilen och hittar lite utkast till vad jag ville skriva om; Hur mycket man måste jonglera med det som upptar en fritid och balansgången som krävs för att hålla andra och en själv nöjd. Detta utkast funderade jag ut medan jag satt på bussen till pojkvännen och precis spelat minigolf med några kompisar när solen ändå vågat sig fram, väldigt mysigt! Fredagskvällen spenderades med familjen. 

Och såhär får jag nästan göra, dela upp min ledighet för så mycket ska hinnas med vilket är där balansgången uppstår! 

Anledningen till inläggets uppdelning är för en incident som hände under helgen, som passade ironiskt in med temat som detta skulle ursprungligen handla om att saker konstant kastas mot en och som sen måste hanteras. 

Just denna gången fick jag min första allergiska reaktion under lördagskvällen o ingen har någon aning om vad som orsakade det, skriver mer om det på nästa inlägg. 

Edit: Detta blev mest svammel, jag hade nog en poäng men den försvann med vinden. Och så skrevs detta när jag var halvvaken och, eh, ja.. vet inte vart jag vill komma fram till här men bye. 

Har skrivit en del på de senaste inläggen om att jag hade några vaga ideer om vad denna blogg ska innehålla, och en av dem var att jag skulle lägga upp det som jag tecknar- speciellt händelse i min vardag. Främst för att serieteckna o illustrera är en av mina hobbies och det vill jag gärna hålla igång när allt annat kommer emellan, också för att utmana mig själv mer för att inte fastna i någon slags bubbla 

Men... just nu känns min kreativitet som ett tomt skal, det finns där men jag har inget att fylla det med eller motivation. Som en tom godisskål där affären ligger alldeles för långt bort för att casually kunna ta en promenad för lite gott att fylla upp den, vet att känslan inte varar förevigt och ibland faller det ned godis från himmelen i ens skål men när man väl är i det så känns det som en evighet. Som tur är så kan jag redan börja känna godissuget närma sig så vem vet vad som väntar i framtiden?

Ha d bra allihopa

Nämnde i tidigare inlägg om att jag skulle passa på att läsa Stina Wolters bok "kring denna kropp" under min färd mot falköping. Har hunnit igenom två kapitel hittills och jag kommer verkligen läsa resten! Är bara inte den bästa på att sträckläsa hehe (gör nog en till review när hela boken är utläst!) 

Men iaf, vad finns det att säga om boken so far mer än att man fastnar och vill läsa mer. På endast två kapitel så uppmuntras man till ca 10 nya sätt att se på saker och ting annorlunda- i ett kapitel skriver hon om sin faster som gick bort och hur ingen på begravningen pratade om hur fin hennes figur var eller liknade vilket iaf fick mig att tänka om. En annan sak jag gillar med den är hennes "estetiska språk" som jag brukar kalla det, alltså ett mer beskrivande språk med en liten skvätt av humor i smeten. Mycket av detta hittar man på hennes instagramkonto "stinawollter" där hon flikar in med egna upplevelser av livet och små berätterlser ifall man inte vill läsa boken. Ett exempel på text som Stina har lagt upp på sitt konto och som bara råkar vara ett av mina favvo-citat är: 

Du bär det med dig: det stora formäventyret

Du äger det: ditt egna nöjesfält

Du bestämmer över öppettiderna och har obegränsat med åkband.

Enjoy the joyride

Hon rekommenderas!

Ni får ha det så bra tills vidare  :) 

Jag vet att jag skulle skriva om helgen i Falköping men livet (eller snarare jobbet) kom emellan, vi gjorde inte så värst mycket heller- sov, åt pannkakor, vattnade växter, sov lite till. Dessutom så var det valborg igår så det känns mer aktuellt att skriva om. 

Gårdagen var spontan och mys, vi planerade lite i sista minuten för en picknick utan någon bestämd plats eller så, det slutade med att vi bara köpte en massa grejer i mataffären och hamnade sen på redbergsparken där vi satt resten av kvällen och umgicks :) 

Jag och min syster 

Har haft den där vegamössan sen jag var 11 så jag var cool först! 

Byee