Halloj, jag skulle nog säga att de senaste två åren har jag spenderat som mest tid att verkligen granska och utforska vad det innebär för mig att vara autistisk. Förr brukade mitt tankesätt vara att ja, det är min diagnos och det är inget mer med det eller att det är bara en liten del av mitt liv för jag är ju "lika autistisk" som andra. Detta beror nog mest på vilka jag hade runt mig, många som nästan inofficiellt utgav sig för "förstå mig bäst" eller att vara någon sorts expert! Det var t. om en kurator på min skola som trodde att jag inte var autistisk längre bara för att jag hade lärt mig att hantera mig själv bättre sen jag var ett litet barn. Det var många åsikter från många håll och det kom åt mig efter ett tag...

Självklart så brukar ju folk säga "man är inte sin diagnos" och även om jag kan förstå vart man kommer ifrån så är det ju en del av en och jag försöker känna mindre skam att acceptera den delen av mig och att det är ju en stor del av mig själv för den här hjärnan kom i autistic edition så då är väl det mesta man gör och tänker pga det?

Senaste året så har jag tagit mycket mer information och innehåll om autism dagligen från tiktok från andra autistiska människor vilket har hjälpt en del. Och jag har nog skrivit om detta innan men att ha nära vänner som delar ens upplevelser och har liknande diagnoser som en själv, har varit väldigt givande. 

Och visst, det finns fortfarande stunder då jag upplever svårigheter men jag mår bättre nu av att vara uppmärksam om den delen av mig själv än förr :) 

Ta hand om er!