Idag kan jag inte riktigt sätta ord på känslorna, det har varit helt huller och buller- jag var väldigt nedstämd dagarna som kom innan, ville liksom bara gräva ned mig bland kuddar och filtar och befinna mig där.

Men idag, när det har gått 1 år sen Jack gick bort, är jag helt vilse... 

Känns som det bara är några månader sen vi var tvungna att säga farväl till den underbara varelse som funnits vid min sida- hade ingen aning om hur livet skulle kännas utan honom och har fortfarande ingen aning, livet liksom bara fortsatte framåt. Han fattas mig, kan fortfarande känna hans mjuka ansikte i mina händer och minns hans skäll samt andra små ljud. Kommer aldrig finnas någon som honom igen, inte för mig iallafall, han är något otroligt saknad