I söndags så kom killen och jag överens om att det vore smidigast att inte ses förrän på fredag för att försöka fokusera på våra projekt och annat som måste bli gjort. Vilket det ändå inte blev mycket av för jag har plågats av en huvudvärk hela veckan och orken har varit låg, har åtminstone lite nu som kan bli till en portfolio (tror jag haha)

Men en sak som jag inte var förberedd på är hur mycket jag skulle sakna honom, vill bara ringa hela tiden osv eller typ skriva kärleksbrev? ett sms kanske räcker haha, eller är röksignaler helt ute? hmm 

Lite gulliga illustrationer for y'all för sånt är alltid kul o teckna haha 

 

Amisa

5 mars 2020 22:13

Det kanske är abstinensbesvär efter pojkvännen du lider av?
:)

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Charlie

6 mars 2020 15:28

Haha ja det är nog troligt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är jag tillbaka? Vet vem! Eller det kanske jag vet haha. Nä, men jag insåg att det var ett tag sen förra inlägget och har väl ingen annan anledning för det mer än att jag tappade intresset. Vet inte om jag ska börja blogga igen men kanske!    ...

Tjolahoppsan, nu vart det ett tag sen jag la upp något här och det finns nån ingen annan anledning än att jag inte orkat eller hittat inspo för inlägg. Vet liksom inte längre vad jag vill få ut av att blogga heh men om jag nu skulle försvinna här ett...

Så idag var första dagen på nya jobbet avklarat... Vet inte riktigt vad jag tycker om det än, allt liksom hände så fort och allt är så nytt- känns typ overkligt efter att ha varit icke arbetande i ca 8 månader och nu har jag ett jobb som verkar väldi...

Hejhej, Så idag var lite av en berg-o-dalbana! Jag fick ett samtal kort efter jag vaknade upp och det var från en rekryterare för ett lager-jobb jag ansökte förra veckan, hon gillade vad hon hörde på telefon och därefter boka en arbetsintervju samm...

Halloj, jag skulle nog säga att de senaste två åren har jag spenderat som mest tid att verkligen granska och utforska vad det innebär för mig att vara autistisk. Förr brukade mitt tankesätt vara att ja, det är min diagnos och det är inget mer med det...