Detta är ett väldigt svår inlägg att skriva men det känns som att det behövs göras. 

Någongång tidigare på den här bloggen har jag visat en bild på min hund, Jack- då var han en lekfull och energisk hund trots sin höga ålder på 15 år. Det var precis så jag minns honom- glad och pigg, men på den senare tiden blev han nedstämd och helt orkeslös. 

Jag älskade honom fortfarande, det handlar inte om det. Men hans energiska själ orkade inte bära hans kropp längre som tyngdes med hjärtproblem, Jack skulle bara ha några veckor kvar o leva och eftersom han knappt orkade lämna bädden längre så bestämde vi en tid hos veterinären för att låta honom somna in omgiven av familj och kärlek. 

Vi har haft det i tankarna länge om att det här kunde vara hans sista tid pga hans ålder, så vi var mån om att ge han den bästa sommaren möjligt osv. 

Han var hos oss majoriteten av mitt liv så det har varit svårt att vänja mig vid den här verkligheten men så länge jag håller honom kvar i minnet så vet jag att det går... 

Älskad och saknad