Detta är ett väldigt svår inlägg att skriva men det känns som att det behövs göras. 

Någongång tidigare på den här bloggen har jag visat en bild på min hund, Jack- då var han en lekfull och energisk hund trots sin höga ålder på 15 år. Det var precis så jag minns honom- glad och pigg, men på den senare tiden blev han nedstämd och helt orkeslös. 

Jag älskade honom fortfarande, det handlar inte om det. Men hans energiska själ orkade inte bära hans kropp längre som tyngdes med hjärtproblem, Jack skulle bara ha några veckor kvar o leva och eftersom han knappt orkade lämna bädden längre så bestämde vi en tid hos veterinären för att låta honom somna in omgiven av familj och kärlek. 

Vi har haft det i tankarna länge om att det här kunde vara hans sista tid pga hans ålder, så vi var mån om att ge han den bästa sommaren möjligt osv. 

Han var hos oss majoriteten av mitt liv så det har varit svårt att vänja mig vid den här verkligheten men så länge jag håller honom kvar i minnet så vet jag att det går... 

Älskad och saknad

 

Johan

21 november 2019 12:34

Som du vet så jobbar jag som dräng. Det syns på min bloggadress. Jag är uppväxt med katter, hundar, hästar, höns och tjurar. Jag har vart med så många gånger att avliva. Det känns alltid tungt när det är ens familjemedlemmar som djur är. Jag har vart med så många gånger nu att själva avlivningen ensamt är inte jobbig utan det är när de lider och allt det som påverkar mig. Det är som att en tung boxare på elitnivå slår så hårt denna kan i mellangärdet på mig där han tar tag i mina organ, vrider om dem och sen sliter ut dem och sen slänger dem på marken och sen stampar på dem. Det är för att jag känner så mycket för djuret i fråga som är sjukt eller skadat. Att avliva är då ett sätt att hindra vidare lidande så det påverkar mig inte. Jag har avlivat grisar och kattungar så många gånger nu att det är så jag har kommit att känna. Jag känner din sorg för att ha förlorat din hund. Men tänk på att det var för hans skull ni var tvungna till att göra detta. Jag var 6 år när familjen förlorade vår första hund. Jag minns honom än med värme och kärlek. Så han har levt i mina minnen i 28 år. Samma med de andra djuren som vi haft som husdjur. Så minnena av din hund kommer att leva i många år!

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Charlie

21 november 2019 20:08

Tack för dina rader, det tröstar att veta man inte är ensam om detta! Kan känna igen mig i det där med boxaren haha

 

Johan

21 november 2019 12:35

Glömde skriva att jag beklagar sorgen!

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Charlie

21 november 2019 20:22

Tack!

 

Amisa

24 november 2019 20:39

Ja, jag håller med Johan. Det är svårt att behöva leka Gud och bestämma över liv och död, men det var något du gjorde av kärlek till hunden så att han inte skulle behöva plågas längre. Ett husdjur som varit en kär familjemedlem i många år glömmer man aldrig. Jag tänker fortfarande ibland på min katt Tessy som blev påkörd av en bil för 25 år sedan. Hon var väldigt speciell och hade speciella förmågor som t ex att öppna dörrar. Hoppas att du så småningom kan lägga sorgen bakom dig och mest ha dom ljusa minnena kvar!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Charlie

27 november 2019 15:19

Tack för din fina kommentar. Läste i måndags men glömde att svara, behövde verkligen läsa detta just den dagen för det var då exakt en vecka sen han somnade in. Så tack ännu en gång!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är jag tillbaka? Vet vem! Eller det kanske jag vet haha. Nä, men jag insåg att det var ett tag sen förra inlägget och har väl ingen annan anledning för det mer än att jag tappade intresset. Vet inte om jag ska börja blogga igen men kanske!    ...

Tjolahoppsan, nu vart det ett tag sen jag la upp något här och det finns nån ingen annan anledning än att jag inte orkat eller hittat inspo för inlägg. Vet liksom inte längre vad jag vill få ut av att blogga heh men om jag nu skulle försvinna här ett...

Så idag var första dagen på nya jobbet avklarat... Vet inte riktigt vad jag tycker om det än, allt liksom hände så fort och allt är så nytt- känns typ overkligt efter att ha varit icke arbetande i ca 8 månader och nu har jag ett jobb som verkar väldi...

Hejhej, Så idag var lite av en berg-o-dalbana! Jag fick ett samtal kort efter jag vaknade upp och det var från en rekryterare för ett lager-jobb jag ansökte förra veckan, hon gillade vad hon hörde på telefon och därefter boka en arbetsintervju samm...

Halloj, jag skulle nog säga att de senaste två åren har jag spenderat som mest tid att verkligen granska och utforska vad det innebär för mig att vara autistisk. Förr brukade mitt tankesätt vara att ja, det är min diagnos och det är inget mer med det...